På väg (5) med Lung Addie

Som ett resultat av tidigare artiklar publicerade på bloggen "på vägen i provinsen Chumphon 1-2-3-4" har det redan funnits flera läsare som velat uppleva dessa resor själva. Förra året var det till exempel en grupp på 7 personer, alla belgare, från Hua Hin, som ville uppleva dessa resor, med Lung Addie som guide.

Mötesbokningar gjordes, boende och uthyrning av motorcyklar ordnades och så gav vi oss iväg på motorcykelturen "North", från Pathiu till Ban Boet och nästa dag "södra" från Pathiu till Ban Sai Ri med "Prince of Chumphon" som slutdestination. Dessa åk visade sig vara i god smak för deltagarna, trots att Sydturnén verkligen regnade ut, eftersom man nyligen bokade en ny tid för att även genomföra den stora turen mot Ranong och Patho, med ungefär samma grupp människor . På grund av att två av de tidigare deltagarna inte var i Thailand var gruppen begränsad till 5 deltagare denna gång.

Nödvändiga arrangemang gjordes, hotell bokat i Ranaong, 5 motorcyklar hyrde i 3 dagar. Plats för möte och avgång vid Thung Wualean Beach. En sista spaningsfärd genomfördes av Lung Addie några dagar i förväg eftersom en ny intressant synpunkt hade lagts till och han ville se den i förväg. Även flottforsränningen i Patho måste räknas om och reserveras i förväg.

Som alltid fanns det några hinder att övervinna när man lämnade. Vi är trots allt i Thailand och du ska inte förvänta dig att allt ska vara perfekt från A till Ö. När allt kommer omkring skulle det inte vara trevligt... Perfektion? Det första hindret var det faktum att en av de hyrda motorcyklarna läckte mer bränsle än den kunde förbruka. Detta blev synligt vid första tankningen, cirka två km från startpunkten. Bränslet bara sipprade ut. Tillbaka till avreseorten där det dock inte fanns någon reservmotorcykel. Så letar efter en privat motorcykel.

Lung Addies släktingar gjorde sitt jobb och en motorcykel hittades snabbt, med turen att det var en PCX. Så nu är den riktiga starten på den långa bilresan till Ranong, drygt 150 km från startpunkten. Som alltid tar Lung Addie hand om "Safety First". En tung motor för gruppen och denna gång en pickup, körd av Lung Addies thailändska granne, bakom gruppen. Den här gången kunde han inte gå ut med motorcykeln själv på grund av ryggproblem. Fördelen var att deltagarnas personliga bagage kunde följa med upphämtningen.

Förbi Mueng Chumphon tvingas den första delen följa A4 mot Ranong. Även om den första delen av denna väg är tråkig förvandlas den snabbt till en kuperad och slingrande bana längs gränsen till Myanmar. Hastigheten var begränsad till 50-55 km/h så att alla hade tillräckligt med chans att också ha ett öga på det vackra landskapet, kullarna mellan Thailand och Myanmar…. vacker orörd natur, en fröjd för ögat och ett nöje för motorcykelentusiaster.

Det första stoppet gjordes efter 120 km vid den nyupptäckta utsiktsplatsen: Kao Fa Chi. Denna kulle når en höjd av 235m och har sitt namn tack vare sin form. En Fa Chi är det thailändska namnet på korgen som läggs över mat för att hålla flugorna borta. Utsiktspunkten ger en vacker utsikt över mynningen av två floder, Kra Buri och La Un, i Andamansjön.

Härifrån fortsatte det till själva Ranong. Hotellet hittades av "madam garmin" utan problem. The Petch Hotel har 40 rum. Ligger mycket bra, precis i utkanten av staden som ligger inom gångavstånd. Rummen är rymliga och mycket snygga och detta för 800THB/natt. En omfattande frukost kostar 80THB! Rob hade valt detta hotell via internet och hans val var mycket bra.

Efter en god måltid på en mysig restaurang var alla redo för en välförtjänt nattsömn... fast det fanns mycket att prata om och det blev äntligen midnatt innan nästan alla kom in på sitt rum. Nästa morgon skulle vi åka tidigt till Patho, som ligger 55 km från Ranong. Vi träffas där kl 10.00:4 för en flotte forsränning. Ytterligare ett "hinder" dök upp. Nyckeln till Jos motorcykel saknades... förlorad? Först gick vi till restaurangen där vi åt middag kvällen innan: den var fortfarande stängd och vi såg ingen katt. Sökte igenom allt i rummet igen: INGENTING…. lite senare igen till restaurangen där någon var närvarande denna gång men ingen nyckel…. Det fanns inget annat att göra än Jos var tvungen att följa med pickupen och så missade den vackra vägen från Ranong till Patho, en slingrande kuperad förbindelseväg mellan A41 och A4006, väg XNUMX som går från Ranong till Lang Suan.

På denna väg är Patho där vi reserverade Malin Rafting. Riktig thailändsk stil... inget turistiskt krångel. Flottarna består av blå plaströr som hålls samman med en träbalk. En sådan flotte erbjuder gott om plats för 4-5 vuxna plus "kaptenen". Under tiden hittade man en lösning på problemet med Jos nycklar. En tekniker skulle lösa detta på hotellet under vår frånvaro... byta lås eller vad? När allt kommer omkring var den där motorcykeln tvungen att ta sig tillbaka till Thung Wualean och helst under körning och inte på baksidan av pickupen.

Själva forsränningen består av: deltagarna förs till startpunkten uppströms i en gammal ranglig, skramlande pickup, med en släpvagn som flottarna är staplade på. Eftersom du blir ordentligt skramlad är du redan lite förberedd på svängningarna som gör att den flottar i forsen. Flytvästar finns tillgängliga men egentligen inte nödvändigt eftersom det inte finns något riktigt djupt vatten någonstans på forsränningsrutten... men man vet aldrig att inte en enda deltagare kommer att hamna i vattnet oavsiktligt. Detta hände före själva starten. Rob var så engagerad i att hålla sin iPad torr att när han gick ombord tumlade han handlöst ner i vattnet med IPAD, till stor glädje för de andra deltagarna.

Den cirka 2 timmar långa turen går sedan långsamt, det är trots allt inte forsränning, mot startpunkten. Floden är en gren av Khlong Lang Suan, som mynnar ut i Thailandbukten. Eftersom vi kunde börja forsränningen för sent på grund av de viktigaste problemen, ställdes picknicklunchen på vägen in och ersattes av en lunch vid ankomst-avgångspunkten. Lunchen bestod av en riktigt trevlig thailändsk måltid med bambu stekt ris, grönsaker, fisk…. Allt detta tillsammans, forsränning och lunch för priset av 550THB. För dessa pengar får du en oförglömlig flotte forsränning genom den vackra gröna naturen i södra Thailand. Det rekommenderas även för personer med barn.

På vägen tillbaka gjordes ett stopp vid Hotwather Springs vid Ranong och vattnet är riktigt varmt, fråga bara Rob som trots Lung Addies varningar övermodigt satte in hela benet, som kom ut mycket snabbare än tidigare! Det finns även ett "avslappningsgolv" som du kan njuta av att ligga på. Dagen var återigen välfylld och folk såg fram emot en "förfriskning" och den nödvändiga maten för att stärka den inre människan... Vid ankomsten till hotellet löstes Jos nyckelproblem på två sätt: teknikerns (motorläkarens) nyckel lämnade för honom och han hittade sin egen förlorade nyckel i sin egen ficka!!! Enligt hotelltjänstemannen tog det cirka 1 minut för teknikern att välja rätt nyckel... det är så lång tid det tar att stjäla en krypterad motorcykel åt en specialist!

Nästa dag, dag 3, tillbaka till Thung Wualean... igen med det nödvändiga starthindret. Redan efter att ha kört 500m tappade vi följaren i pickupen. Ingenstans att se. På grund av ett litet kommunikationsfel hade han svängt vänster istället för höger vid den första korsningen och gått vilse i Ranongs centrum. Lung Addie gick sedan, med hjälp av madam Garmin, för att leta efter honom och hittade honom... Naturligtvis tog vi inte vägen tillbaka längs vägen vi kom. Lung Addie kände till en annan väg som korsar A4 till A41: väg 4139 som ansluter till A41 strax nedanför Sawi. Härifrån är det knappt några km längs A41 för att ta vägen, som går helt längs kusten, och hamnar i Thung Wualean, väg 4003 och väg 4098. Vid ankomsten till Thung Wualean, White Beach, serverades en utsökt thaibuffé serveras. väntar på oss. Alla välbehållna och väl hemma, efter en mycket trevlig naturtur med motorcykel genom södra delen av Thailands grönaste provinser: Chumphon och Ranong.

Det var tre underbara dagar med 500 mil mer på klockan och detta med Jos, Rob, Herman, Erik, Rik, Pee Dum och Pa Pit.

Tack till Pee Dum, Pa Pit och Ta från White Beach Thung Wualean.