Wai är en traditionell thailändsk hälsning som har använts i århundraden i Thailand och andra länder i regionen. Wai används för att visa respekt, artighet och tacksamhet och ges ofta vid formella och informella tillfällen, såsom hälsningar, farväl, ursäkter och tack.
Wai-hälsningen utförs genom att man trycker ihop händerna, höjer fingrarna och gör en lätt båge med huvudet. Höjden på händerna avgör status och respekt mellan de två personerna. Till exempel, när man hälsar på en person med högre status, hålls händerna högre och huvudbågen görs djupare.
Wai har sitt ursprung i buddhismen och brukade vara ett sätt att visa respekt för munkar och lärare. Senare antogs den av den allmänna befolkningen och är nu en viktig del av thailändsk kultur.
I den thailändska kulturen förväntas yngre människor att ta vägen till äldre och de med högre social status, såsom lärare, föräldrar, tjänstemän och munkar. Vid formella tillfällen, som till exempel i affärsvärlden, förväntas juniorpersonal göra vägen till sina överordnade.
Till vardags används wai fortfarande flitigt i Thailand. Till exempel, när någon går in i eller lämnar en butik, kan en väntetid göras till säljaren eller butiksmedarbetaren som ett tecken på respekt och tacksamhet.
I grund och botten är wai en viktig del av thailändsk kultur och är ett sätt att visa respekt och artighet mot andra. Den används vid formella och informella tillfällen och är ett tecken på respekt och uppskattning för den som hälsas.
(Editorial Credit: puwanai / Shutterstock.com)
Ska turister göra en Wai?
Nej, för du kan inte förvänta dig att turister ska bemästra wai perfektion. Ett leende och en artig hälsning som "Sawasdee" är i allmänhet tillräckligt för tillfälliga möten. Du kan också nicka med huvudet en gång som en hälsning. Det viktigaste är att visa respekt och vara artig oavsett om du använder wai eller inte. I allmänhet kommer lokalbefolkningen att uppskatta om du är respektfull och intresserad av thailändsk kultur och traditioner.
Under de senaste 40 åren har jag faktiskt lärt mig att man inte säger ett wai till en kontorist i en butik eller restaurang. De gör mot dig, kunden, men du behöver inte göra det tvärtom. Lika bra om man inte delar ut en wai till barn heller.
En överordnad eller äldre person behöver inte vinka till dig, men det gör du till honom/henne. Wai gäller personer av samma rang eller ålder och från ung till gammal eller låg till hög.
Själv nickar jag alltid med huvudet när en ung person vinkar till mig, såvida de inte är bekanta eller vänner. Sedan möter jag en wai eller startar den själv.
Sjaak S, en thailändare sa en gång till mig att jag som vit näsa inte "väntar" till
– barn, eller så måste det vara någon från "familjen". Förvänta dig då inte ett wai i gengäld...
– tjänstemän inom cateringbranschen
– personer med sämre yrken som folk som söker i soptunnor och folk från trafikpolisen…..
Jag väntar alltid till munkar när de tilltalar mig eller ler mot mig och jag ger tillbaka en wai till människor i samma eller äldre ålder. En vänlig nickning och ett leende är alltid tillåtet!
Faktum är att du får dig själv att se löjlig ut om du ger ett wai i sådana här situationer.
Även om många farang, med sin ofta överdrivna eller oplacerade Wai, ofta clowner sig själva, är det för mig den vackraste sortens hälsning jag vet.
Om du jämför det med att vi skakar hand, som bortsett från den senaste pandemitiden, har tappat mer och mer avstånd, tycker jag att Wai är mycket artigare.
Hos oss har att skaka hand, för att folk tycker att detta är en särskilt gästvänlig och vänlig gest, utvecklats till en famn där det nästan har blivit en rutin att ge 3 kyssar.
En vänlig automatism, där man inte längre alls undrar, om även motparten tycker att denna klibbiga kyssar är så stor.
Speciellt i varmt väder där många svettas, eller i tider då det är mycket förkylning eller influensa, tycker jag inte att det är särskilt irriterande att få denna så kallade vänlighet påtvingad, minst sagt.
Under pandemin såg man alla möjliga alternativa hälsningar, som att armbågar eller knytnävar stötte ihop, som ofta också gjorde sig narr av en själv.
Vad kan inte vara bättre än bara en Wai, väl genomförd, alltid artig och inte pinsam för alla som inte behöver ytterligare push för bevis på vänlighet.
Med några få undantag tänker jag ofta på min barndom där jag för att vara artig var tvungen att skaka hand och kyssa varenda gammal tant och i gengäld fick 3 blöta våta kyssar som faktiskt var oönskade. Brrrr. 555
Faktum är att en korrekt wai kombineras med en lätt böjning av huvudet. till skillnad från turisterna på bilden som medföljer den här artikeln, görs wai närmare ansiktet. faktiskt, tummarna och ansiktet rör sig mot varandra. Det finns tre olika höjder på händerna för den som verkligen vill visa respekt. Ju högre, desto mer högtidligt. Tummarna i nivå med munnen är en grundläggande wai. lämpar sig till exempel för att hälsa på slumpmässiga förbipasserande. Tummarna i höjd med näsan är ett tecken på mer respekt. ID avsett för lärare, en läkare och även farang. Tummen i nivå med det så kallade tredje ögat är endast avsett för högt uppsatta munkar och mycket högt uppsatta myndigheter och kungliga.
Eftersom en ung i princip gör ett wai för en äldre, praktiseras detta i grundskolan och gymnasieskolan. Thailändska vänner till mig visste om varje klasskamrat från det förflutna oavsett om han var äldre eller yngre när det gäller födelsedag. Att veta vem som var tvungen att göra en wai till vem. nl den yngsta till den äldre. Medan, till skillnad från hos oss, firas födelsedagar inte riktigt längre så fort barnen är lite äldre.
en kär vän till mig arbetar på ett elegant hotell. och även om hon förstår väl att vissa gäster menar väl, säger hon ofta till mig att det för thailändarna är väldigt förvirrande, faktiskt lite löjligt, när den utländska gästen är wai-en alla anställda på hotellet. eftersom de inte vet hur de ska svara på det. och självklart lär sig alla anställda där att le och gå vidare.