Gigantiska arméutgifter orsakar rynkade ögonbryn
Trots att Thailand inte har några fientliga grannar och det inte finns några politiska spänningar i Sydostasien, spenderar landet enorma summor på arméutrustning. Hungern efter militärleksaker verkar outsläcklig.
Bangkok Post kommer idag med en analys av Wassana Nanuam, om försvarets köpplaner under de senaste två åren. Det är också anmärkningsvärt att regimen tar farväl av varma band med USA och går mot ett partnerskap med Kina, Ryssland och europeiska länder”, skriver hon.
Wassana konstaterar att kritiken i samhället växer om hur lätt de väpnade styrkorna fortsätter att skaffa militär utrustning.
Försvarsutgifterna i detta budgetår (1 oktober 2015-30 september 2016) är "gigantiska", skriver hon. Med 207,7 miljarder baht utgör de inte mindre än 7,6 procent av de totala budgetutgifterna. Det är en ökning med 7,3 procent (14,76 miljarder baht) jämfört med ett år tidigare.
Det verkar starkt som att Thailand vill stärka militära band med Ryssland, Kina och Europa och vara mindre beroende av USA. Det beror på att amerikanerna sätter press på militärregimen att snabbt återgå till en demokrati.
Sedan kuppen i maj 2014 har försvarsministern och ett antal generaler redan besökt Kina fyra gånger och han har besökt Ryssland två gånger: en gång med militärtoppen och en gång med vice premiärminister Somkid. Premiärminister Prayut besökte nyligen Kina och Ryssland.
Illustrationen ovan visar en översikt över planerade köp.
Källa: Bangkok Post
Verkligen. Och försvarsbudgeten har ökat med nästan 2006 procent sedan kuppen 300. 2005 var försvarsbudgeten 78 miljarder baht, nu 207 miljarder. Var det krig?
Soldaterna tar väl hand om sig själva.
Det är viktigt att utgifterna för vapen förblir i balans med övriga kostnader/utgifter. Dessa planerade utgifter är överdrivna och det finns arbete att göra i det här landet som vi alla vet och det är dit pengarna ska gå.
Min reaktion på Tinos siffror och Jacques text: från 78 till 207 är en ökning med 165 %, inte 300 %. Dessutom måste inflationen också beaktas: 2 till 3 procent per år är 10 procent på 30 år, grovt sett, så 165 minus 30 är 135 procent real ökning.
Och på tal om en procentandel av budgetutgifterna: för en bra jämförelse är en procentandel av BNP vanligare. Artikeln i Bangkok Post kunde ha valt detta bättre.
Världsbanken har en fin översikt per land över militära utgifter (militära utgifter som % BNP). Detta visar att Thailand (2014) spenderar 1.4 % av BNP på detta. Nederländerna 1,2 %. Vietnam 2,3 %, Malaysia 1,5 %, Myanmar 3,7. Jag tycker att detta ger en bra jämförelse istället för att skrika att det är mycket. Allt kostar pengar och i Nederländerna köps också dyra JSF:er när det inte finns något verkligt hot eller byggs en Betuwe-linje som knappt används eller en HSL-linje till Paris som ingen HSL kommer att köra på.
Dessutom kan ett land själv bestämma hur det ska använda sina pengar. I en stor del av världen ser man också på välfärdsstaten och omsorgen om de icke-arbetande i nordeuropeiska länder på ett märkligt sätt. Man kan bilda sig en personlig uppfattning om allt. För att bara nämna några: turister från Europa kan enkelt boka ett hotell i Thailand för mer än 4000 baht per natt / runt 100 euro, vilket den normala thailändska turisten inte lätt kommer att betala, för de flesta är detta en veckas lön eller mer ….
Dessutom tycker jag inte att utgifter för militär utrustning i till exempel Kina är fel: G2G-affärer är ofta inblandade och kompensationsköp får man i gengäld.
Och mycket viktigt: det främjar ömsesidiga vänskapliga band mellan de olika länderna och förhindrar potentiella konflikter. Exempel på de aktuella konflikterna är de territoriella anspråken på öar mellan Kina och Vietnam och Kina och Filippinerna.Inköp har också en positiv inverkan på den kinesiska ekonomin, till exempel så att fler kineser kan besöka Thailand som turister. Eller svenska anställda på flygplansfabriken som har råd med ännu en lång vintervistelse i Thailand... Allt hänger ju ihop och så länge det inte finns några konflikter så är det bra.
min andra analys: 2 procent av de totala budgetutgifterna går till försvar. Som Tino ibland påpekade i andra artiklar bör inkomsten, skatten, för regeringen i Thailand höjas. Detta är dock nu litet och därför tar försvarsutgifterna som andel av de statliga utgifterna en stor del av dessa utgifter.
Man kan också se positivt på det. Eftersom skatteuttaget är lågt begränsas också de statliga utgifterna. Resultatet är relativt stora utgifter för försvaret. Men jämfört med min tidigare analys ovan är försvarsutgifterna inte överdrivna, enligt Världsbankens översikt ligger detta nära Nato-ländernas utgifter.
Allt i ett korrekt perspektiv skulle jag vilja ge råd till Bangkok Post.
Men det finns tydligen inga pengar att tillgå för att ersätta de mycket gamla vraken av reguljärbussar (med anor från ett tidigare liv, våga inte uppskatta hur gamla...).
De bokstavligen kräks svart sot och förgiftar stadsborna i större Bangkok.
Trots att detta har diskuterats i många år ser det inte ut som att detta kommer att förändras inom kort.
Enligt thailändsk logik är 36 miljarder bhat för ett gäng nya ubåtar mer vettigt... eller vad tyckte du?
Thailand gynnas av en stark armé på land, i luften eller till sjöss.
För anta att burmeserna eller kambodjanerna eller kanske laotierna hade planer på att invadera Thailand igen.
Förr brukade de göra det med elefantslagsmål.
De stackars thailändska bönderna får vänta några år till på en enkel traktor, även om den är av kinesisk tillverkning.
Jan Beute.