"De osynliga", burmesiska migrantarbetare i Thailand
De senaste åren har det kommit många rapporter om människohandel, särskilt inom fiskeindustrin, och dåliga arbetsförhållanden på fabriker och andra arbetsplatser samtidigt som lönen är mycket måttlig (ofta hälften av den thailändska minimilönen: 150 baht per dag). Detta gäller främst migrerande arbetstagare. Arbetsgivare, polis och immigrationsmyndigheter utnyttjar dessa människor. Åttio procent av migrantarbetarna kommer från Burma och det är vad den här historien handlar om, med extra betoning på den kvinnliga migrantens problem.
*******
Åh, jag känner inte för att ha att göra med thailändare genom att besöka domstolar och kontor. Vi kan aldrig vinna och få rättvisa... Det är otänkbart att vi får den kompensationen. Vi har rätt till detta avgångsvederlag eftersom vi hade arbetat här i tio år när fabriken stängde. Vi har rätt till det enligt lag. Men jag vill inte gå till domstol för att kräva den ersättningen. Vi kan inte vinna eftersom vi inte har rättigheter som thailändarna.
Intervju med Ye Ye Khaing. Hon fick sparken och fick bara hälften av sin lön de senaste månaderna och inget avgångsvederlag. (Pearson, 2013)
******
Migrantarbetarna
Uppskattningsvis 2-3 miljoner burmeser arbetar i Thailand, hälften av dem utan dokumentation, därför olagligt. Det är cirka 8 procent av alla arbetande och de bidrar med 5-6 procent till nationalinkomsten. Männen, cirka 50 procent, arbetar främst inom fiske, bygg och lantbruk. Kvinnorna söker främst jobb inom kläd- och skofabriker och även som hemhjälp.
Nästan alla migrantarbetare, kanske lite färre kvinnor, arbetar i jobb som beskrivs som de tre D:en: Svårt, smutsigt, farligt. Arbetstider från soluppgång till sen kväll är inget undantag. Många har bara en ledig dag per månad.
Deras livsvillkor och problem
Någon skrev detta på ThaiVisa (2016):
Jag har bott i Thailand i 14 år, mestadels i Phuket. I stort sett varje byggprojekt här byggs av burmesiska arbetare, som, tro det eller ej, kommer hit eftersom minimilönen är 10 dollar om dagen, mycket högre än i Myanmar. (Där är minimilönen $2.80, 100 baht, per dag, Tino). De får såklart inte så mycket men de får mat, vilket är en förbättring för dem. De får de mest rudimentära plåttaksfönsterlösa, dörrlösa hyddorna att bo i där temperaturen även på natten är nära 100 grader och sover på halmmattor på den hårda marken. Det finns ett hål i marken utanför för tjugo eller fler personer att använda som toalett. Flugor, myggor och andra ohyra finns i överflöd. Och de körs till och från arbetsplatsen med ett 20-tal av dem i flaket på en lastbil. Det finns regelbundna dödsfall när dessa överbelastade lastbilar går utom kontroll och dödar eller lemlästar arbetarna. Ingen bryr sig eftersom de bara är verktyg för att göra utvecklarna (thailändska och utländska) mer vinster. Det är inte tvångsslaveri då de valde att komma hit men det är outhärdligt att de tvingas arbeta och leva så.
****
Problemen börjar faktiskt med deras registrering som arbetare i Thailand. För detta krävs en identitetshandling från Burma, vilket alltid är en tidskrävande och kostsam (1-2 månadslöner) fråga och ofta omöjlig på grund av den dåliga civilförvaltningen i Burma. Detta följs av registrering hos en arbetsgivare i Thailand och att få arbets- och uppehållstillstånd. Ofta beslagtar arbetsgivaren dessa dokument. Vid uppsägning upphör alla tillstånd och arbetaren är omedelbart olaglig. Detta ger arbetsgivaren stor makt och han kan nästan alltid strunta i thailändska arbetslagar.
*****
Migrantarbetarnas liv är svårt, inte bara på grund av de exploaterande arbetsförhållandena och deras osäkra status, utan också på grund av den fientlighet och avsiktliga trakasserier de möter i Thailand. Thailändska tidningar skriver regelbundet att migrantarbetarna är ett hot mot den nationella säkerheten (General Prayut skrev sin avhandling om det vid Military Academy, Tino), missbruk av offentliga lokaler, stöld av jobb som lagligen tillhör thailändare och de burmesiska barn som kommer att översvämma Thailand (Pearson, 2013)
*****
Jag såg en gång en diskussion på thailändsk tv om de ekonomiska problemen i Trat där många kambodjaner arbetar inom jordbruket (särskilt frukt). Paneldeltagarna var övertygade om att kambodjanerna förde med sig sjukdomar, sopor och våldtäkter och förespråkade att de skulle inhysas i bevakade läger.
I nationellt tänkande agerar burmeserna fortfarande som Thailands eviga fiende.
Utöver allt det finns en väldokumenterad berättelse om hur myndigheterna, polisen och immigrationen hanterar migrantarbetarna. Det finns en hög grad av godtycke, rädsla, likgiltighet och korruption (mutor) i migrantarbetarens dagliga liv.
Två utmärkande situationer
1 Handel med fiske
Nittio procent av alla arbetare inom det thailändska fisket kommer från grannländerna, många av dem från Burma. Även om den nuvarande regeringen har lovat att sätta stopp för övergreppen inom fisket, föranledda av Europeiska unionens gula kort, verkar det som om det fortfarande är mycket fel med det thailändska fisket. Människohandel, obetalt arbete, slaveri, korruption och ibland mord är fortfarande vanligt. Enligt olika rapporter har egentligen inte mycket förändrats. Se till exempel:
2 Arbetsförhållanden inom fruktindustrin
Andy Hall skrev för några år sedan om arbetsförhållandena inom fruktindustrin och i synnerhet i ananasfabrikerna i Natural Fruit Co Ttd i Pranburi. Många arbetare var illegala och rekryterade genom mellanhänder, minderåriga arbetade i fabriken, betalades under minimilönen och vanlig övertid betalades inte ut. Natural Fruit stämde Andy Hall för förtal, en rättegång som nu pågår i Phuket. andyjhall.wordpress.com/
Den kvinnliga migranten och deras barn
Den här gruppen har det extra svårt.
Som jag skrev är nästan hälften av migrantarbetarna från Burma kvinnor. De arbetar främst på kläd- och skofabriker i Mae Sot, De Drie Pagoden Pas och Samut Prakan och som hemhjälp. De tjänar ofta mindre än män.
Dessutom möter de andra problem. Många väljer abort under graviditeten, vanligtvis olagligt med tillhörande komplikationer och ibland dödsfall.
När barn föds måste det beslutas om barnen ska stanna i Thailand eller tas om hand av släktingar i Burma, de flesta väljer det senare. Dessa familjemedlemmar måste då få ekonomiskt stöd.
När de burmesiska barnen växer upp i Thailand finns det andra hinder. Många förblir statslösa (en uppskattning är att totalt 500.000 XNUMX statslösa barn bor i Thailand). I Mae Sot finns det en hel del migrantskolor med utbildning på burmesiska, förutom thailändska och engelska. Men de har inte officiellt erkända examensbevis, så vidareutbildning här eller i Burma är omöjlig. Andra barn går i thailändska skolor där deras bristande kunskaper i thailändska hindrar lärandet.
Det finns icke-statliga organisationer som tar itu med dessa problem, men de når bara en minoritet av migrerande arbetstagare.
*****
Jag vet inte när jag kommer att kunna bo med min son igen. Jag vill ta hand om honom och min åldrande mamma. Jag lämnade hemmet när jag var 26 år gammal...mina systrar klagar nu över att jag inte tar hand om min mamma men jag kan inte svara på någonting eftersom jag inte alltid kan skicka pengar för min sons vård än mindre min mamma. När jag skickar pengar ber jag dem att ta väl hand om min son, men nu kan jag bara fråga hur han mår, jag vågar inte säga något annat. Jag känner att jag misslyckats.
Intervju med Sabeh Han, som har arbetat i en klädfabrik i Bangkok i sex år (Pearson, 2013)
****
Slutsats
Thailand står inför en tuff uppgift. Att marginalisera en så stor grupp människor på många sätt kommer att skapa stora problem i framtiden som kommer att förneka de kortlivade ekonomiska fördelarna med billig och formbar arbetskraft. Det första kravet är att den härskande/härskande klassen ger upp sina starka band till näringslivet och ser till att dessa människor får ett anständigt liv.
För det andra måste migrantarbetarna som har bott i Thailand under en tid skaffa thailändsk medborgarskap. Tyvärr ligger alla lösningar på hyllan. Fjäderfä och blöt för vinst är den nuvarande policyn.
Läs mer?
www.linkedin.com/pulse/20140915192551-305726885-the-shadow-workers-del-3
mansfieldprofellows.wordpress.com/2016/01/15/the-shadow-workers-migrant-labor-on-the-thai-myanmar-border/
Huvudkälla:
Ruth Pearson & Kyoko Kusakabe, Thailands dolda arbetsstyrka, burmesiska migrerande kvinnliga fabriksarbetare, Silkworm Books, 2013
Tre videor om burmesiska migrantarbetare i Thailand:
Burmesernas liv i Thailand – www.youtube.com/watch?v=QFI4fiLR24A
Livet för burmesiska migrantarbetare och deras barn i Thailand – www.youtube.com/watch?v=SBNO41oHR9c
Skräcken i livet för burmesiska migrantarbetare i Thailand: människohandel – www.youtube.com/watch?v=kmGSxNQAZZI
Tja,
Den nuvarande regeringen har infört det "främmande" id-kortet speciellt för burmeser, lao och kambodjaner. Personer från dessa tre länder kunde registrera sig fram till för några veckor sedan.
Strax före slutdatumet (minns inte exakt när) fanns det tusentals människor i LakSi – Bangkok för bara några dussin bord. En rad flera hundra meter lång.
(De ser ut som thailändare, väntar alltid till sista minuten)
Med detta legitimationsbevis kan de arbeta och bo i Thailand livet ut.
De som jobbar med byggnation här i Bangkok bor verkligen i omöjliga hus, men ja, det gör även thailändarna längs klong. Så det är ingen skillnad där.
Att de aldrig kommer att bli thailändska är en sak som är säker, kungen bestämde 1939 att Thailand är thailändarnas land och ingen annan, även varje dag klockan 08.00 och 18.00 sjunger de det. Det kan vi västerlänningar också glömma. Så det är ingen skillnad där heller.
"Lönen" de får försöker regeringen göra den "lite" uthärdlig med en minimilön, men i Isaan tjänar inte thailändarna mer heller. så det är ingen skillnad där.
Barn från denna grupp är skruvade, eftersom de faller utanför Burma, Laos, Kambodja och därför säkert även Thailand. Det enda som skulle kunna hjälpa är ”barnets rättigheter” Kanske någon vet hur det är med statslösa barn? För det kan finnas många av dem.
Kort sagt är det en väldigt stor grupp, som absolut inte är att avundas, utan jobbar ideellt i Thailand, för det är mycket värre i deras eget land. Situationen kan faktiskt jämföras med östeuropéer i Nederländerna.
Först då är allt några snäpp värre.
Hälsningar Nico
från Laksi Bangkok.
Migrerande arbetstagare från vilket land som helst riskerar alltid att bli utnyttjad.
Man kan säga att det följer med.
Men, och det är där skon klämmer, Thailand ser dessa människor som gästarbetare, och som det också har visat sig i Nederländerna misshandlas de för att hålla lönerna låga.
Thailand ser heller ingen anledning att ge thailändsk nationalitet till "gästarbetare".
Med rätta?
Orättvist?
Det finns något att säga för att inte göra det.
Många exempel runt om i världen.
Mellan säg 1850 och 1950 fick så många som 10 miljoner kinesiska gästarbetare (då hade de minst jobb) thailändsk nationalitet.
Tja, det stämmer tyvärr.
Och se vad resultatet blir.
För den riktiga thailändskan alltså, andra klassens medborgare i sitt eget land.
Åtminstone känner många thailändska bekanta så.
Jag vill tillägga att det förväntas att många burmeser kommer att återvända till sitt hemland om den ekonomiska situationen där förbättras till den grad att mer normala löner betalas ut. Och det kan ske snabbare än vad den thailändska eliten skulle vilja.
Tänk bara på de jobb som kommer att öppna upp: nattvakt, trädgårdsmästare, byggare, hushållerska, städare. Inte de jobb som thailändare gärna tar över.
Den thailändska politiska eliten är så ekonomiskt och socialt sammanflätad med affärseliten (konstitutionen från 1997 gav klartecken för detta) att dessa band är svåra eller omöjliga att skilja åt.
Faktiskt, Chris, du är också en migrantarbetare, eller hur? Eller måste man ha vit hud för det? Kanske borde vi också kalla de burmesiska migrantarbetarna för expats...
Detta är också fallet i den officiella statistiken om utländska anställda….. Förstår bara inte varför jag måste betala mycket mer för ett visum och arbetstillstånd än mina burmesiska utlandskollegor, speciellt där arbetsgivaren nästan alltid betalar.
Förlåt för att jag chattar, moderator.
Chris, migrantarbetarna betalar 3.500 3 baht för visum och arbetstillstånd. Det förutom att skaffa ett identitetskort i Burma, som ofta är ytterligare 5.000-XNUMX XNUMX baht. Mer än en månadslön tillsammans.
De flesta arbetsgivare förskotterar beloppet eftersom de flesta burmeser helt enkelt inte har de pengarna, men de dras då oftast av på lönen.
Du måste tjäna mycket mer än dina burmesiska college-exats, så du måste gnälla så.
Kära Nico,
Allt är bra, inga problem alls, eller hur? Inget att oroa sig för. De kommer hit frivilligt och ska inte klaga på att de blir utnyttjade. Om de klagar: fly till sitt eget land. Thailändarna är ivriga att ta över deras jobb...
Du säger också detta:
"Med detta ID kan de arbeta och bo i Thailand livet ut."
Det är inte sant. Det är två år och inte för hela livet. Dessutom ska de vara registrerade hos en arbetsgivare. Se den officiella texten nedan
Den andra metoden för att legalisera migrantarbetare är processen för nationalitetsverifiering (NV), som kräver att arbetare uppvisar identitetshandlingar som den burmesiska regeringen utfärdar vid åtta registreringscentra över hela landet. När den har verifierats får arbetaren ett tillfälligt pass, ett identitetsintyg, ett visum för att stanna i Thailand i två år och en ändring av arbetsstatus till laglig.
De har faktiskt också ett visum. Det icke-invandrade "LA"-visumet (Labor). Endast beställd för dessa personer.
De är inte på något sätt osynliga. I södra Thailand arbetar de på plantagerna.Jag blev påmind om deras sjabbiga ladugårdsliknande boende. På orten skötte de allt trädgårdsskötsel. Kommer fortfarande ihåg en med en Olivier grov Bommelpipa i trä i munnen. En närliggande restaurang var under uppbyggnad. Allt gjordes av burmeser. När akrobatik var tvungen att utföras för att ta bort trädgrenar ovanför en restaurang: Burmesiska igen
De fanns verkligen överallt.
När vi bodde hos en förmögen thailändare i Rayong gick burmeser runt och gjorde alla sorters ströjobb.
För år sedan när folk plötsligt började borra brunnar i byn på Koh Samet (vattnet blev dyrt), så hårt arbete i den heta solen, burmesiska igen. Blev också anställd av farangs för samma jobb, förresten. De grävde också en brunn nära polisstationen. Thailändare eller Isaner? "Du tror inte att vi kommer att göra det där tunga lyftet i den varma solen, eller hur?"
Jag har sett dem fungera. Du kan se skillnaden med thailändska och iranska anställda bara i arbetstakten. De där killarna jobbade som tyskar! Vilket tempo! De fick nog inte betalt per timme utan per brunn.
Det verkar finnas två typer av uppsägningar i Thailand. Arbete för thailändare och arbete för gästarbetare.
Det hör man hela tiden i Nederländerna. Stolpar i växthus, byggnation Här hänförs detta till det (omfattande?) bidragssystemet. Så du kan se att detta inte är sant. Många thailändare som sa att de inte lämpade sig för sådant arbete, att de såg ner på det, gjorde ofta ingenting själva. Får stöd av sin familj eller av farangs.
Jag kan knappt föreställa mig att thailändska arbetsgivare går den lagliga vägen och många anställda arbetar illegalt. Inga arbetstillstånd eller visum, så statusen är olaglig.
Var det inte så att under de första 3 månaderna 2016 utvisades 26000 XNUMX anställda ur landet?!
Kanske drivs av sanktioner mot Thailand från världen.
Men kommer de inte tillbaka? Säker !
Med illegal status kan de inte vända sig till arbetsinspektörerna i Thailand. Dessa är där och i minoritet till själva arbetet och egentligen borde inte alla dessa anställda vara där på grund av de thailändska restriktionerna. Så det visar sig att Thai mår för bra för det arbete som sker.
De får betydligt mindre betalt och minimalt med boende, verkar det i Nederländerna.
Detta förekommer dock i alla länder, såsom Nederländerna och hur är det med USA med alla dess sydamerikanska illegala arbetare?
Fick se en dokumentation, där en rumänsk kvinna anlitades för att ta hand om en italiensk dement, handikappad mormor. Så kallade med alla möjliga regler som det ska vara (fritid och dagar etc). Det ändrades dock snabbt och hon var en vårdare dygnet runt, ingen fritid!
Hon var glad, hon kunde skicka pengar (900 euro) hem till barn.
Vad sägs om Iran och Indien, där fartyg skrotas. Har du någonsin sett hur dessa människor "lever" och arbetar? Eller ett Kina, där anställda MÅSTE sova på fabrikscampus och får sparken för att de inte ligger i den sängen vid 10-tiden på natten!!
Det är därför obegripligt att omvärlden ska blanda sig i Thailand, samtidigt som de fortfarande kan jobba mycket i sitt eget land med detta. Faktum är att människor över hela världen utnyttjas av de asocialt rika och deformerade cheferna. Nyckelorden är fortfarande girighet och ego.
Och när de efter allt elände äntligen hamnar på utvisning på Immigrationsverket i BKK...har någon någonsin sett hur dessa stackars människor behandlas där? Jag gör. Kvinnor med små barn, allt blandat. Jag har också sett där Loatians förs 750 mil på en öppen lastbil med hullingförsedd struktur för att föras över gränsen. Det finns bara 1 gränsövergång för det och då måste de ändå ta sig hem! Jag kan inte skriva för mycket om det här, men det här är situationer som du får tårar i ögonen på.
Det låter hårt, kära egenföretagare, men de är olagliga i landet.
Så har brutit mot lagen!
Det betyder utvisning, och inte som i Europa, till exempel, säng och bröd, lyxiga saker och skonsam behandling.
Tråkigt att se, verkligen.
Men Asien är inte Europa.
Problemet skulle inte existera om det inte vore för människorna som anställde dem (och bröt mot lagen).
Dessa illegala arbetare försöker bara hålla sig vid liv genom att komma till Thailand.
De gör det inte för skojs skull.
Ja, Ruud, du förklarar det bra och förstår hur det fungerar.
Arbetsgivarna anställer illegala migrantarbetare, givetvis för mycket låga löner, och drar ekonomisk nytta av detta. De avskedar dem när de blir överflödiga, ringer immigrationsmyndigheterna för att deportera migrantarbetarna (se första bilden).
Arbetsgivarna tilltalas aldrig och det borde de vara om denna orättvisa ska försvinna. Att lägga skulden enbart på migrantarbetarna är inte korrekt.