En regering måste hållas ansvarig för sin uppmärksamhet på de underprivilegierade, såsom de fattiga, de hemlösa, de handikappade, migrantarbetare och flyktingar. För att uppmärksamma migrerande arbetstagares problematiska tillgång till offentlig sjukvård i Thailand översatte jag en artikel från nyhetswebbplatsen Prachatai.
Dyr väg till sjukstugan: Migrantarbetare kämpar för att få tillgång till thailändsk hälsovård
På grund av byråkratiska hinder kan utländska migrantarbetare ofta inte få socialförsäkringskort och därmed tillgång till thailändsk offentlig sjukvård.
En familj i Mon vars barn fick diagnosen Hydrocephalus, en vätskeansamling runt hjärnan som kan orsaka hjärnskador, lider av den ansträngande processen att få tillgång till en offentlig sjukförsäkring. Eftersom deras visum och arbetstillstånd hade gått ut kunde föräldrarna inte få social trygghet. En donationskampanj lyckades inte heller samla in tillräckligt med pengar för medicinska utgifter. Medlemmar av Mon-gemenskapen i Surat Thani donerade cirka 10.000 100.000 baht, men operationen kostar nästan XNUMX XNUMX baht.
Efter att Maung Mon Chan, barnets pappa som arbetar i Surat Thani, lade upp historien på Facebook kontaktade mer än ett dussin lokala organisationer familjen.
Föräldrarna, som tidigare hade arbetstillstånd, blev papperslösa efter att ha blivit uppsagda av sin arbetsgivare. De kunde inte hitta ett nytt jobb i tid för att registrera sig i socialförsäkringssystemet. Detta är ett system som ger anställda och deras anhöriga tillgång till hälso- och sjukvård för skador, sjukdomar, moderskap och funktionshinder, samt ersättning vid dödsfall.
Lagen säger att migrantarbetare måste ha aktiva pass och arbetstillstånd för att få socialförsäkringskort. Korten kostar 2.100 365 THB för vuxna och XNUMX THB för barn under sju år. Eftersom endast lagliga heltidsarbetare är kvalificerade lämnas ett stort antal utländska arbetare utan täckning.
"Det här är vanligare än vi tror, särskilt inom jordbrukssektorn", säger biträdande professor Sudarat Musikawong, professor i sociologi vid Institutet för befolknings- och socialforskning, Mahidol University.
Inom jordbruksindustrin kategoriseras arbetare som tillfälliga säsongsbetonade eller oberoende entreprenörer. Eftersom att anställa heltidsanställda från Myanmar kräver dyra visum- och arbetstillståndshandlingar undviker de flesta arbetsgivare det. En ekonomisk logik som påverkar migrerande arbetstagares tillgång till hälso- och sjukvård.
"Om du inte har juridisk status i det här landet är det 10 gånger värre. Du finns inte”, tillade Sudarat.
En burmesisk migrantarbetare (Karnwela / Shutterstock.com)
Det komplicerade folkhälsosystemet gör det svårare
Medan migrerande arbetstagare får ansöka om visum och arbetstillstånd själva, väljer de flesta att använda tjänster från mäklare som vet hur de ska hantera de komplexa förfarandena som involverar flera dokument som måste lämnas in i en specifik ordning.
"Många tjänstemän ställer upp ytterligare villkor som kan orsaka förvirring och svårigheter för sökande", säger Adisorn Kerdmongkol, samordnare för Migrant Working Group (MWG), en icke-statlig organisation som fokuserar på frågor som rör migrerande arbetstagare.
Maung Mon Chan betalade en mäklare för att få sitt pass och arbetstillstånd för att kvalificera sig för socialförsäkringskortet. Mäklaren debiterade honom 10.000 6.800 thailändska baht, en kurs mycket högre än det officiella priset på 8.000 42 baht för båda dokumenten. Nu har han redan betalat XNUMX XNUMX baht och har fortfarande inte fått något offentligt försäkringskort”, säger Pago Man, XNUMX, en arbetare från Myanmar och en nära vän till familjen Mon.
Det råder också mycket förvirring om vilka sjukhus som ger medicinsk behandling. Migrantarbetare kan endast behandlas på sjukhuset där de har köpt en allmän sjukförsäkring. När anställda byter arbetsplats måste de också gå igenom den komplicerade processen att ändra sin socialförsäkringsadress.
Transaktioner som omfattas av socialförsäkringskortet finns listade på hälsoministeriets webbsida. Enligt Adisorn tillhandahåller "många vårdcentraler inte den angivna vården som mödravård och behandling av vissa kroniska sjukdomar." Vissa sjukhus vägrar också att tillhandahålla sjukvård inom den prisklass som stöds av socialförsäkringen, vilket tvingar migrerande arbetstagare att täcka sina egna medicinska kostnader.
Pago Man minns att hans barn en gång opererades och behövde medicin som inte täcktes av socialförsäkringssystemet, så han fick betala för det ur egen ficka. "Det är osannolikt att jag någonsin kommer att få tillbaka de pengarna", sa han.
Migrantarbetare som arbetar inom fiskeindustrin. Samut Songkram, Thailand. 30 oktober 2016
Diskriminering och språkbarriärer
"Inte mycket information är tillgänglig för migrerande arbetstagare om hur man får tillgång till offentliga hälsotjänster. Den har ännu inte översatts till deras språk. Som ett resultat har migrerande arbetstagare ofta inte mycket information”, konstaterar Adisorn. Processen att ansöka om ett socialförsäkringskort är ganska komplicerad. Och det är ännu värre när procedurerna bara beskrivs på thailändska.
"Om sjukhusleverantörer inte kan kommunicera bra på migrantarbetarnas språk kan de inte förklara de steg som krävs för att få tillgång till medicinsk behandling ... det skapar missförstånd som är livshotande", säger Sudarat.
I vissa fall känner sig arbetare i Myanmar också diskriminerade av sjukhuspersonal. Vissa rapporterar att de får veta att socialförsäkringen inte täcker hela medicinska kostnader. Ibland tar sjukhusen extra betalt när en patient behöver mer medicin eller behöver läggas in på sjukhus. Med språkbarriärer och lite kunskap har de anställda inget annat val än att betala de extra kostnaderna själva.
Som noterat av Sudarat: ”Hälsovården har en strukturell diskriminering av papperslösa migranter och sedan finns det språkbarriären. Det thailändska sjukvårdssystemet … är ovilligt att täcka kostnaderna för medicinsk behandling för papperslösa migranter.”
Rak Thais Foundation, civilsamhällesorganisationer (CSO) och icke-statliga organisationer (NGOs) kan förse migrerande arbetstagare med tolkar för sjukhusbesök, men Sudarat säger att hon inte är säker på hur många sjukhus som arbetar med dessa organisationer.
”Systemet måste omvärderas för att hantera både sjukhuspersonalens språkkapacitet och den ekonomiska bördan av gränsfrågor och tillströmningen av papperslösa. Tillsammans med de som faller ur juridisk status räknas de i miljoner”, sa Sudarat.
(catastrophe_OL / Shutterstock.com)
Officiellt samarbete
Trots en nyligen förlängd förlängning av registreringsperioden för socialförsäkringskort är arbetsgivare fortfarande skyldiga att lämna in dokument för sina anställdas räkning. Migrantarbetare kan inte slutföra processen ensam.
Organisationer som Raks Thai och Migrant Working Group har förespråkat förändring och reformering av social trygghet och universella sjukvårdssystem. De föreslår att Thailand antar Internationella arbetsorganisationens (ILO) standarder. De föreslår att hälsoregistreringssystemet öppnas under hela året så att alla anställda och deras familjer, dokumenterade eller på annat sätt, är berättigade. Att skapa One Stop Service Centers i Thailand skulle också hjälpa mig att ta emot migrantarbetare.
Att se över vissa villkor kan bidra till att minska svårigheterna och missförstånden för migrerande arbetstagare när de får tillgång till offentlig hälsovård. Enligt Adisorn bör detta innehålla en bestämmelse om att försäkrade migrerande arbetstagare betalar månatliga sociala avgifter i minst tre månader för att få försäkringsförmånerna.
"Min känsla är att vi behöver omfattande reformer för låglönearbetare från angränsande ASEAN-länder", säger Sudarat. Hon tror att att hjälpa alla arbetstagare att kvalificera sig och få social trygghet kan hjälpa Thailand att bättre integrera migrerande arbetstagare inom alla sektorer.
Ja Tino, ett stycke som inte lämnar något övrigt att önska och som visar att engagemang, prioritet och medmänsklighet inte är av största vikt för många, men absolut för dem som kan och bör göra något åt detta. Andra intressen råder, som på många områden och det är märkbart för dem som är öppna för det.
Företaget där jag arbetar sysselsätter 50 kambodjaner och 25 medborgare i Myanmar samt ett antal utländska chefer.
Alla har SS-kortet och kan därför åka till valfritt sjukhus om det sjukhuset accepterar SS-kortet. Vissa läkemedel omfattas inte av SS och då måste du antingen välja ett alternativ (mindre rekommenderat av den behandlande läkaren) eller betala för det själv.
Detta är fallet, en rättslig skyldighet, för alla arbetsgivare, men det finns naturligtvis thailändska undantag, de multinationella företagen sätts under ett förstoringsglas, så det går inte att undgå det för dem. Och det med rätta.
Men det här stycket talar mycket om papperslösa utlänningar, vilket är en status som man inte kan låna en skyldighet till. Så det är svårt att klaga.
För lite för sent;…..
Du kan själv ta över SS som försäkring, något jag själv gjorde under mitt första arbetsuppehåll 2013, om du blir av med jobbet på något sätt. Det kunde familjen i fråga också ha gjort.
Kanske inte välinformerad rn/eller inte läst eller tittat på den flerspråkiga dokumentationen (Khmer och Myanmar säkert) och TH/EN-webbplatsen
Mycket går bra med migrantarbetarna. De problem jag ofta hört:
1 många får inte minimilönen utan bara cirka 250 baht
2 om de säger upp sig eller avskedas, vilket ofta händer gravida kvinnor, förlorar de sin status med alla tillhörande nackdelar. De är då i princip papperslösa, och måste antingen snabbt söka och hitta ett nytt jobb eller återvända till sitt hemland.
3 Utbildning av barn till arbetskraftsinvandrare är också ofta ett stort problem.
Vad tjänar migrantarbetarna med dig, Martin?
Varje illegal utlänning som arbetar i TH och hamnar i ett problem har få rättigheter. Reglerna är kända och vill man komma runt dem så ska man inte klaga om det inte följer reglerna och absolut inte döma från sidan att det också finns rättigheter.
Jag tror hellre på Martin med sin berättelse än någon annan som någonsin hört den för flera år sedan. Tiderna förändras och om du gör ärliga affärer så har de lagliga migrantarbetarna också en thailändsk inkomst med de extrafunktioner som följer med.
Tyvärr en av flera minoriteter som faller offer för thailändsk byråkrati, lagstiftning och vad som verkar vara ett förakt för vissa befolkningsgrupper. Det är därför bra att medier som Prachatai uppmärksammar sådana här frågor. Vem vet, en annan vind kommer att blåsa i Bangkok...